Igår morse 20 juni 2013 vid halv nio-tiden blev Vera en änglakatt.
Vi saknar Vera oerhört mycket. Hon har varit en del av familjen ända sen hon flyttade in som 3månaders kattunge. Vera kom hit, livrädd för hundar men Lena vann henne över väldigt fort. Sedan dess har Vera älskat hundarna här hemma. Hjälp till med valpar, tvättat sina hundvänner noga varje kväll och själv varit mer en hund än en katt :)
Tyvärr har det visat sig att Vera har problem med sin mun. Sista tiden har hon inte kunnat äta trots att hon fått smärtstillande varje dag. Det var ett tungt beslut att låta henne somna men även om vi hade gjort allt vi kunnat var det stor risk att vi ändå fått låta henne somna. För Veras skull för att slippa leva med ständig smärta valde i att låta henne somna.
Kära nå'n, detta kom som en chock! Visst visste vi att Vera hade problem med munnen, men att det var så allvarligt... beklagar verkligen din sorg och förstår att det kändes TUNGT att behöva ta det nödvändiga beslutet. Skall berätta för Belle att Vera tassat över Regnbågsbron, det lovar jag. Och till dig sänder jag en KRAM!
SvaraRaderaMidsommarhälsningar från klostergänget + Belle.