Min stackars lilla Xantia ligger just nu på djursjukhuset Strömsholm och prognosen är dålig. Igår tillbringade vi fyra timmar på djursjukhuset, såklart på jourtid mellan sex och tio på kvällen. Det togs prover och klämdes och kändes på min lilla älskling och så valde de att behålla henne över natten för att fortsätta tester idag. Det är svårt att vara hoppfull men jag försöker. Det värsta är att hon är i händerna på för henne främmande människor hon måste känna sig ensam och övergiven. Jag tror inte att jag tillbringat mer än kanske fem totala nätter ifrån henne sedan hon flyttade hem hit för ca 3 år sedan. Vi hade dock tur att de som tog emot oss igår är sådana vi känner sedan innan med undantaget veterinären och det känns ändå bra. Xantia skulle få mat som hon var van vid och jag rek blötmat så hon får något gottis vilket hon är så förtjust i.
Xantia som bebis, så bedårande söt :)
Själv har jag sovit väldigt oroligt under natten vilket de andra känner av, jag tittar på klockan och telefonen hela tiden. Jag önskar så att de ville ringa så att jag kanske kan få några svar. För att fördriva tiden har jag, Lena och Belle varit ute och busat på stora gräsmattan bakom huset och tränat lite också. Jag har städat och fixat och jag ska sätta mig och sy, allt för att slippa tänka. Kanske ska göra något så invecklat att jag inte har tid att tänka på annat....
Uppdatering kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar