GOD JUL

Det här blir sista inlägget före jul, så jag passar på att önska alla våra bloggläsare en GOD JUL. Har inget julkort att visa upp eller skicka ut men ingen är glömd. Ta hand om era fyrbenta, akta levande ljus och hur man än firar eller inte firar jul ha en trevlig helg.

Igår var vi till djuraffären (Arken Zoo Erikslund, Västerås) och handlade gottis åt hundarna inför jul, blev en liten summa för ovanlighetens skull på hela 132:-. Som många andra affärer hade även Arken en "kvittotävling" där man kunde vinna tillbaka beloppet man handlat för. Idag ringde de och jag hade vunnit, då jag ändå var i närheten svängde jag förbi och handlade upp vår vinst på en gång :) Så idag fick de stora hundarna smaskiga bogblad, väldigt poppis.


Valparna då: De växer så det knakar (även om de känns yttepytte små jämfört med cirnecovalparna när de var i samma ålder) och de blir allt mer framåt. Idag fick de klorna klippta för första gången, alla dem satt fint i min famn halvsovandes eller pussandes på mig. De gillar verkligen att smaka på saker och ting, mina fingrar, tår ja allt de kan komma åt. De har även börjat äta lite fast föda, de är rätt förtjusta men Lenas mjölk smakar såklart bäst.

I mellandagarna får valparna sina första "utomstående" besök, får se om de fastnar för de små tjejerna :) Vissa som kommer kanske får en liten chock :) Som mina facebook vänner redan vet så har jag fått en väldigt speciell liten valp i den här kullen. Nedan ses Chiharu, den förstfödda tiken.

Som man kan se på bilden är inte Chiharu enfärgad, hon är faktiskt en blue tan, en färg som "inte finns" på italienare. Dock har jag genom en facebook grupp med uppfödare/ägare från hela världen faktiskt fått fram att tan italienare föds då och då. Det är inte en godkänd färg så Chiharu kommer bli en ren sällskapshund. Det här kom helt oväntat och eftersom tan är ett recessivt anlag måste båda föräldrarna bära på det. Detta är väldigt intressant då Lena och Kompis är 0% i kombination och har arsvanlag från stora delar av världen. Jag tänkte ju att det måste vara "säkert" att para två isabeller men tydligen kan det komma små överaskningar. Jag har fått frågan om jag är förkrossad över detta och nej det är jag inte, självklart var det varken väntat eller önskat men det är bara att se framåt. De med osäker färg kommer att få bli sällskapshundar (en ev två av de halvljusa tikarna har skumma skuggningar som ev kan vara tan tecken) och jag har fått information om hur jag ska kunna DNA testa hanen jag behåller för att se hur hans eventuella tan-anlag ser ut., ser det bra ut kommer jag behålla honom och använda sparsamt med tikar som också testas så att man vet innan att anlaget inte finns, på så sätt kan man enkelt sortera bort tan-anlaget och återgå till våra godkända färger. Alla valparna har iaf godkänd mängd vitt och två hanen och den ljusaste tiken har superfin isabellfärg. De två osäkra ser ut som pappa och hans färg är superfin, guldigt isabell.

Jag har såklart även fått frågan om jag vet att Kompis är pappa och svaret är ja, vi var tre stycken med under parningen och Lena träffade inga andra hundar (hanar) under löpet. Skulle kennelklubben kräva det är jag inte främmande för att dna testa för att bevisa att Lena och Kompis är föräldrar till valparna.

Dock får jag ju undra om jag drar till mig sådana här saker, det händer något speciellt hela tiden känns det som. Men jaja sånt är livet och enligt många finns det en mening med allt som händer. Så vi är glada att valparna är friska och mår bra och nöjer oss med det.